Om undvikande anknytning, och om att självständighet och närhet inte är fiender.
Det är fredag och allt är fint. Ni har haft en härlig kväll, skrattat mycket, kanske till och med pratat om att åka bort tillsammans. Och så, på söndagen, kommer en märklig lust att ställa in middagen på tisdag. Inte för att något hänt. Bara för att det plötsligt känns lite trångt. Känner du igen dig kan det handla om det forskarna kallar undvikande anknytning.
Den som har en undvikande stil värdesätter ofta sin självständighet högt. Man är van att klara sig själv, tycker om att ha kontroll över sin tid och kan uppleva starka känslor, särskilt andras, som lite överväldigande. Det betyder inte att man inte vill ha kärlek. Det betyder att närheten behöver komma i en takt där man fortfarande känner sig fri.
I anknytningsforskningen beskrivs det som att man har lärt sig att sänka volymen på sina behov. Kanske tidigt i livet, kanske genom erfarenheter senare. Strategin har ofta fungerat bra: den har gjort en kapabel, stabil och lätt att lita på i många sammanhang. Men i en kärleksrelation kan den ibland ta sig uttryck i att man drar sig undan precis när det börjar bli på riktigt, eller att man fastnar i att leta efter små fel hos en person som egentligen är väldigt bra.
Det intressanta är att längtan inte försvinner bara för att den hålls tyst. Den finns kvar, ofta i form av en idé om den perfekta personen som borde dyka upp, eller en nostalgi för någon som aldrig riktigt fanns till hands. Det är värt att vara nyfiken på.
Ett bra första steg är att lägga märke till när man vill dra sig undan, och istället för att försvinna säga det högt. "Jag behöver lite egen tid i helgen, men jag ser fram emot att ses på måndag" är en mening som skyddar både friheten och relationen. För de flesta partner är det inte avståndet i sig som skaver, utan ovissheten om vad det betyder.
Och du behöver inte bli någon annan. Med en person som respekterar ditt behov av luft kan närheten få växa i lugn och ro, och ofta blir den djupare just därför.
Vill du läsa mer?
Amir Levine och Rachel Heller beskriver den undvikande stilen och hur den samspelar med andra i Attached: The New Science of Adult Attachment. Sue Johnson skriver om hur par tar sig ur mönstret där en söker och en drar sig undan i Hold Me Tight.
- Teamet på Lingr