Om ängslig anknytning, och om att ett stort hjärta inte är för mycket.
Du har skickat ett meddelande. Det har gått en timme. Sedan två. Du ser att personen har varit aktiv, och plötsligt spelar hjärnan upp en hel teaterföreställning: sa jag något fel, tappade hen intresset, borde jag skriva igen? Om du känner igen dig är du i gott sällskap. Det här är vardag för många med det forskarna kallar ängslig anknytning.
Kärnan i en ängslig anknytning är en stark längtan efter närhet, kombinerad med en oro för att närheten inte ska räcka eller hålla. Man är ofta väldigt lyhörd. Man märker skiftningar i tonfall, en kortare puss, ett sms utan emoji. Det är en förmåga, inte ett fel. Den kan bara bli tröttsam när alarmet går igång oftare än det behövs.
Anknytningsforskarna beskriver det som att systemet för att söka närhet är lite extra vaksamt. När något känns osäkert trappas behovet av bekräftelse upp: man skriver igen, tolkar, analyserar med vänner. Det är inte konstigt. Det är ett gammalt och klokt sätt att försöka hålla kvar det som är viktigt. Men det kan göra att man fastnar hos människor som håller en på halva avståndet, eftersom ovissheten känns så bekant att den lätt förväxlas med attraktion.
Den goda nyheten är att ett ängsligt hjärta ofta blomstrar med rätt person. Den som är tydlig, svarar när den säger att den ska svara och tar upp saker istället för att låta dem hänga i luften gör att alarmet kan varva ner. Plötsligt finns det energi över till annat: till att vara nyfiken, lekfull och närvarande.
Det finns också mycket man kan göra själv, utan att behöva ändra på vem man är. Att sätta ord på behovet istället för att agera på det är ett bra första steg. "Jag blir lite orolig när jag inte hör av dig, kan vi säga god natt?" är en helt rimlig mening att säga högt. Den som vill ha en lugn och trygg relation på riktigt är sällan avskräckt av ärlighet. Tvärtom brukar den vara en lättnad.
Och kom ihåg: att du vill ha mycket närhet är inte ett problem att lösa. Det är en del av det du kommer med till bordet.
Vill du läsa mer?
Amir Levine och Rachel Heller beskriver den ängsliga stilen och vad den behöver i Attached: The New Science of Adult Attachment. Psykologen Stan Tatkin skriver om hur par kan skapa trygghet för varandra i Wired for Love.
- Teamet på Lingr